Garbage dreams

Var uppe på tempofestivalen i Stockholm för ett par veckor sedan och deltog  bl.a i något som kallades "filmfrukost" på bio Rio. Filmen Garbage dreams producerad av Mai Iskander visades och ett panelsamtal följde om återvinning och hållbar utveckling. I dokumentären får man en inblick i hur en stor del av Kairos befolkning, sk. zabbaleen, (soptippsfolket), blivit experter på återvinning. Läs mer om filmprojektet på: http://www.garbagedreams.com.

I diskussionen efter filmvisningen var det tydligt att det fanns en stark splittring:
Den ena perspektivet handlade i stort om att marknaden är den kraft som löser problemen,  kommunen bör vara återhållsam i sitt styrande och vi i Sverige är väldigt bra på återvinning och miljö och bör därför gärna lära andra kulturer att förbättra sina system.
Det andra perspektivet lyfte fram hur Stockholms kommun på olika sätt måste våga dra upp riktlinjer som på olika sätt hjälper till att stödja både mindre innovativa entreprenörer och lokala medborgarinitiativ.

Intressant i diskussionen som helhet var även att se hur man kan bolla med siffror. Medan en centerpartist menar att vi återvinner 95% av våra sopor, menade en miljöpartist att dessa siffror till stor del innebär att soporna bränns. Tror inte att detta är vad gemene man tänker på när man pratar om återvinning.

Arrangemanget i stort var ett bra initiativ. Sorgligt var bara att frukosten som ingick i programmet var en kaffe i pappersmugg, yoghurt i plastmugg serverat i en bricka gjord av kartong. Visserligen källsorterat efteråt, men man måste ju minska sopberget från början också!